Den senaste månaden har nog varit en av de mest asociala i hela mitt liv. Antalet timmar jag spenderat på exjobb ligger nånstans kring 10-12 timmar per dag. Men det är lättare nu när man kan se slutet även om exjobbet inte blir vad jag hoppades att det skulle bli. Jag gapade efter mycket och i slutändan känns det som att jag bara kan beskriva en promille av alla de travar av litteratur jag har plöjt igenom. Men det är kanske så det är?
Hur som helst så tog jag en välförtjänt helkroppsmassage häromdagen. Massagen var en timma men när all stress och spänningar pressades ur kroppen djupdykte medvetandet. Jag var helt borta och tiden stod still. När massösen lyfte händerna från mig hade 70 minuter passerat. Helt otroligt. Ska belöna mig själv med en till så fort jag har skickat in mitt utkast till min handledare.
Större livsbeslut väntar också. Frågan om hurvida jag är kvar här efter exjobbet har presenterats är fortfarande inte besvarad. Men alla papper ligger på bordet så i helgen ska jag ta ett beslut. Håll till godo!
fredag 10 september 2010
fredag 20 augusti 2010
Utmattad
Den senaste tiden har varit ganska tuff. Mycket intenstivt exjobbande. Inofficiell deadline på fredag, vet inte riktigt om jag kommer att hinna.
Det är intressant också hur stress omedelbart tar fysisk form. I förra veckan, så dök plötsligt en annan deadline upp på agendan. Vi på företaget skulle i ett försök att höja vår profil ha påbörjat artiklar till en konferens. Det var ju ingen som hade tänkt på det och det blev lite smått panikartat på slutet. Så isället för att exjobba var jag tvungen att smeta ihop nånting vettigt på några timmar. I slutändan var jag ganska nöjd faktiskt och nu har jag skickat in mina första två artiklar till en konferens, innan den 30e september får vi reda på om de blir antagna.
Men den stressen som uppstod tog ut sin rätt. Mitt ena öga vart rött helt plötsligt och började blinka frenetiskt. Nästa morgon kunde jag knappt öppna det. Typiskt. Gick till ett apotek varpå mannen bakom disken säger: "Hello. Hmm. You have a red eye." med ett brett leende. Det visade sig en ögoninfektion, något som jag tror jag varit skonad från tidigare(?). Nästa attack: förkylning. Från superfin form (har typ sprungit en mil varje vardag sen jag skrev sist) till halskoma. Inte ens en massa te och gröna smoothies hjälper.
Ja, det är ett annat liv just nu. Det enda roliga jag hann att hitta på i helgen var att åka till en hippiemarknad ute i förorterna med några kompisar. Det var i alla fall avkopplande och man träffade väldigt mycket intressant och vänligt folk. Killen som sålde honungsrostade nötter noterade att jag var ny på marknaden och lyckades kränga på mig en påse. Coolast med marknaden var nog några gamla ståfiler som samlade på riktigt gamla grunkor. Alltså typ urgamla skyltar, muttrar, verktyg, löständer - you name it, they have it! Och allt med en liten rostig charm. Nästa gång jag åker dit ska jag ta med kameran.
Vi avslutade med en öl på det lokala "hotellet" (det står hotell men det finns inga rum). För den som är intresserad blev jag upplyst om att "hotellet" tydligen var stället där John Butler Trio började uppträda innan de blev kända.
Nä, jag ska göra ett kvällsryck med exjobbet också. En klasskompis till mig hade facebook-statusen "ÄR civilingenjör" nu, höjde motivationen 159% för att komma dit också.
Peace!
Det är intressant också hur stress omedelbart tar fysisk form. I förra veckan, så dök plötsligt en annan deadline upp på agendan. Vi på företaget skulle i ett försök att höja vår profil ha påbörjat artiklar till en konferens. Det var ju ingen som hade tänkt på det och det blev lite smått panikartat på slutet. Så isället för att exjobba var jag tvungen att smeta ihop nånting vettigt på några timmar. I slutändan var jag ganska nöjd faktiskt och nu har jag skickat in mina första två artiklar till en konferens, innan den 30e september får vi reda på om de blir antagna.
Men den stressen som uppstod tog ut sin rätt. Mitt ena öga vart rött helt plötsligt och började blinka frenetiskt. Nästa morgon kunde jag knappt öppna det. Typiskt. Gick till ett apotek varpå mannen bakom disken säger: "Hello. Hmm. You have a red eye." med ett brett leende. Det visade sig en ögoninfektion, något som jag tror jag varit skonad från tidigare(?). Nästa attack: förkylning. Från superfin form (har typ sprungit en mil varje vardag sen jag skrev sist) till halskoma. Inte ens en massa te och gröna smoothies hjälper.
Ja, det är ett annat liv just nu. Det enda roliga jag hann att hitta på i helgen var att åka till en hippiemarknad ute i förorterna med några kompisar. Det var i alla fall avkopplande och man träffade väldigt mycket intressant och vänligt folk. Killen som sålde honungsrostade nötter noterade att jag var ny på marknaden och lyckades kränga på mig en påse. Coolast med marknaden var nog några gamla ståfiler som samlade på riktigt gamla grunkor. Alltså typ urgamla skyltar, muttrar, verktyg, löständer - you name it, they have it! Och allt med en liten rostig charm. Nästa gång jag åker dit ska jag ta med kameran.
Vi avslutade med en öl på det lokala "hotellet" (det står hotell men det finns inga rum). För den som är intresserad blev jag upplyst om att "hotellet" tydligen var stället där John Butler Trio började uppträda innan de blev kända.
Nä, jag ska göra ett kvällsryck med exjobbet också. En klasskompis till mig hade facebook-statusen "ÄR civilingenjör" nu, höjde motivationen 159% för att komma dit också.
Peace!
måndag 16 augusti 2010
Och nu har jag en modell..
Förlåt om jag bedrar och vilseleder med titeln. Den är långt ifrån så upphetsande som ett universum av möjligheter erbjuder. Vissa av er tänkte säkert "mm, visst!" , andra "vad intressant!" och kanske en tredje "äntligen! det har han verkligen förtjänat!". För de två första så kommer jag göra er besvikna. Med närmare eftertanke kanske nummer tre också. Fast jag gillar omtanken.
Det jag försöker säga är att jag har nu, ungefär halvvägs igenom exjobbet lyckats spotta ut en modell som jag ska försöka använda. Jag tänker inte försöka förklara den här för det hade varit ett spektakulärt sätt att begå bloggsjälvmord (i min åsikt). Men alla gillar bilder. Så jag kastar in en bild istället. Här är en bild.
Det jag försöker säga är att jag har nu, ungefär halvvägs igenom exjobbet lyckats spotta ut en modell som jag ska försöka använda. Jag tänker inte försöka förklara den här för det hade varit ett spektakulärt sätt att begå bloggsjälvmord (i min åsikt). Men alla gillar bilder. Så jag kastar in en bild istället. Här är en bild.
lördag 14 augusti 2010
Internet!
Så äntligen, efter typ 3 månaders väntan, en massa strul har vi äntligen fått ADSL till lägenheten! Det betyder att jag kommer ha lättare att vara inloggad på skype och min hemtelefon (046 260 11 71) funkar igen! Woho!
fredag 13 augusti 2010
Kaffe å sånt
Något som jag inte har nämnt är mitt projekt "Hejdå kaffe!". Det är inne i sin tredje fas nu. Låt mig förklara. I några svaga stunder då jag tyckte att exjobb var otroligt segt (jmf: plötsligt bullbak under tentaperiod, ökat YouTube-begär vid städdags) läste jag lite om effekterna av kaffe. Resultaten av forskningen är ju inget revulotionerande eftersom effekterna av koffein inte skiljer sig nämnvärt från andra droger. Vad det betyder i praktiken är att drogen i början ger ett tillskott (rus, vakenhet, dimma) med påtaglig effekt. Men vad som händer efter det är att kroppen anpassar sig, minskar sin produktion av egna substanser och anpassar sig helt enkelt till ett kontinuerligt tillskott av drogen. Resultatet är ett beroende, olika starkt beroende på drogens styrka. För en heroinberoende kan abstinensen uttrycka så starkt att den ger fysiska besvär (diarré, kramper, sömnlöshet) medans den vane kaffedrickaren känner nedsatt vakenhet och prestationsförmåga. Drogen är alltså bara ett medel för att komma tillbaka till 'normala förhållanden' eller i fallet med kaffe; prestationsförmågan och vakenhetsnivån som du har om du inte förser dig med ett dagligt intag av kaffe.
Därmed föddes projektet "Hejdå kaffe!" vilket är svårt av mer än ovanstående anledning. Min passion för kaffe är stor och den dagliga koppen, luta sig tillbaka i sin fotölj och kolla igenom vad som händer under dagen är en sån vanesak nu. Det hjälper inte heller att man sitter på ett kontor med kaffemaskiner som som spottar ur sig 100-tals koppar färskt kaffe varje dag. (Not: bryggkaffet hemma är sååå mycket godare än här nere där man dricker skarpt pressat/maskinerat alt. snabbkaffe)
Fas 1: Minska intaget från 3-5 koppar till 1 morgonkopp och en efter-lunch-kopp.
Kommentar: Fas 1 var inte så farligt, morgonkaffet är godast och ger mest effekt. De andra antar jag var för att det var gott.
Fas 2: En morgonkopp + svart te
Kommentar: Det här var svårare. Kanske för att det inföll samtidigt som jag hade en ehm.. 'sen' vecka. Resultatet var katastrofdålig produktivitet, existensiella grubblerier och återfall.
Inget kaffe på morgonen...
Fas 3: Inget kaffe, bara svart te.
Kommentar: Här är jag nu. Det går hyffsat men det blir i snitt 6-7 stora koppar te per dag.
Fas 4: Te på förmiddagen, bara vatten på eftermiddagen.
Fas 5: Frihet!
Andra saker jag grubblat lite över är tidseffektivitet. I början av min vistelse här nere hade jag problem med att hinna med allt vad skola/jobb hette och ändå ha lite fritid om dagarna. Jag väljer att inte acceptera det slö-svensson vardagsliv som man ser titt som tätt (och som jag själv gjort mig skyldig till tidigare) där måndag till fredag är en kontinuerlig cykel av
sömn - transport till jobb - jobb - transport hem - laga mat - träna/korsord/titta på tv - sömn
Jag tror många upplever att det inte finns utrymme för så mycket mer, att när alla nödvändiga delar är gjorda så är det dags att gå att lägga sig? Är man nöjd med den livsstilen, så visst, det funkar ju. Men är det verkligen att leva? Jag tycker det är en tragisk bild av ett liv. Det är som att alla människor är ett verktyg i ett samhälleigt maskineri. Ännu mer tragiskt är det när människor sliter så mycket om veckorna så det enda de orkar med under helgen är att vila så de orkar en ny vecka. Jag tror vi förlorar våra innersta värderingar och behov i ett sånt samhälleigt kretslopp men det är en annan femma.
Tillbaka till tidseffektivitet. Jag analyserade mina egna dagar, vad jag spenderade tid på. Jag hittade några stora tidstjuvar: transport, träning och mat. Jag bor ca 4-5 km från där jag jobbar. Den totala tiden för att ta sig dit (vänta på transport, transportmedel 1, väntan, transportmedel 2, gång) kunde ta allt mellan 35 och 60 minuter. Så jag började fundera lite på det. Några gånger tar det alltså kortare tid att gå till jobbet än att åka spårvagn/buss. Det betalar jag för övrigt 700:-/månaden för att göra. Cykel: 15 minuter, Springa: 25. Dessutom kände jag att jag tränade alldeles för sällan. Så vad händer om jag slår ihop dessa och springer till och från jobbet istället så ofta jag kan? Givet att det är en vanlig kontorsdag som jag hade tänkt att träna på, besparar mig denna enkla förändring ca 2 timmar och sparar mig 25:- per dag. 2 timmar per dag, 5 dagar i veckan, 46 arbetsveckor på ett år betyder att 460 frigjorda timmar eller mätt i dagar (16 vakna timmar på en dag) ~ 29 dagar. Resultatet: nästan en månad per år mer fri tid och kontinuerlig daglig motion. Notera att den som känner att cykla en mil om dagen är motion nog frigör ännu mer tid. Något värt att ändra sin livsstil för?
Vad gällde mat så fanns det två delar som tog upp tid. Den första var lunch på jobbet. Om jag inte tog med lunch och gick ut för att äta tog det uppskattningsvis 1,5 h i snitt varje gång. Där får man dock räkna bort sparad tid istället för att laga mat och ta med sig vilket leder in på nästa del. Laga mat på kvällen. Nu skiljer sig ju detta på vad man har för kriterier på sin mat. För mig duger inte makaroner och falukorv. Smaklöst och näringsfattigt. Men att göra någonting mer sofistikerat tar också längre tid. Hypotesen var dock att göra en större mängd av en rätt inte är proportionellt mot tiden som det tar att göra den. Exempel: Jag lagar maträtt A, två portioner. Det tar 30 minuter. Hypotesen säger att göra 4 portioner av A inte tar 60 minuter utan kortare tid.
Det är ganska självklart att det blir på detta sätt. Men skit samma. Taktiken att alltid laga 4 eller mer portioner föddes och det funkar faktiskt bra. Tidsbesparingen märks avsevärt. Problemet i Australien är att frysboxar är bihang till kylskåp och i princip aldrig fristående. Men i Sverige är det bara en fråga om att ha många matlådor, inte ha massa grejer liggande i frysen och istället ha en kontinuerlig ruljans.
Jag finslipar på ramverket för exjobbet nu med inspiration från allt jag läst de senaste 12 veckorna. Det är inte lätt att begränsa sig men Håkans ord om att jag kommer dö som en gammal bekymrad man innan jag färdigställer detta projektet om jag inte drar en gräns någonstans verkar skrämmande. Jag drar en gräns någonstans, problemet är att den är helt slumpmässig. Det finns inga riktlinjer i det jag gör. Vilse i min lilla båt i ett hav av information. Håkans illustration är verkligen "spot on" av vad livet som exjobbare känns som.
Därmed föddes projektet "Hejdå kaffe!" vilket är svårt av mer än ovanstående anledning. Min passion för kaffe är stor och den dagliga koppen, luta sig tillbaka i sin fotölj och kolla igenom vad som händer under dagen är en sån vanesak nu. Det hjälper inte heller att man sitter på ett kontor med kaffemaskiner som som spottar ur sig 100-tals koppar färskt kaffe varje dag. (Not: bryggkaffet hemma är sååå mycket godare än här nere där man dricker skarpt pressat/maskinerat alt. snabbkaffe)
Fas 1: Minska intaget från 3-5 koppar till 1 morgonkopp och en efter-lunch-kopp.
Kommentar: Fas 1 var inte så farligt, morgonkaffet är godast och ger mest effekt. De andra antar jag var för att det var gott.
Fas 2: En morgonkopp + svart te
Kommentar: Det här var svårare. Kanske för att det inföll samtidigt som jag hade en ehm.. 'sen' vecka. Resultatet var katastrofdålig produktivitet, existensiella grubblerier och återfall.
Inget kaffe på morgonen...
Kommentar: Här är jag nu. Det går hyffsat men det blir i snitt 6-7 stora koppar te per dag.
Fas 4: Te på förmiddagen, bara vatten på eftermiddagen.
Fas 5: Frihet!
Andra saker jag grubblat lite över är tidseffektivitet. I början av min vistelse här nere hade jag problem med att hinna med allt vad skola/jobb hette och ändå ha lite fritid om dagarna. Jag väljer att inte acceptera det slö-svensson vardagsliv som man ser titt som tätt (och som jag själv gjort mig skyldig till tidigare) där måndag till fredag är en kontinuerlig cykel av
sömn - transport till jobb - jobb - transport hem - laga mat - träna/korsord/titta på tv - sömn
Jag tror många upplever att det inte finns utrymme för så mycket mer, att när alla nödvändiga delar är gjorda så är det dags att gå att lägga sig? Är man nöjd med den livsstilen, så visst, det funkar ju. Men är det verkligen att leva? Jag tycker det är en tragisk bild av ett liv. Det är som att alla människor är ett verktyg i ett samhälleigt maskineri. Ännu mer tragiskt är det när människor sliter så mycket om veckorna så det enda de orkar med under helgen är att vila så de orkar en ny vecka. Jag tror vi förlorar våra innersta värderingar och behov i ett sånt samhälleigt kretslopp men det är en annan femma.
Tillbaka till tidseffektivitet. Jag analyserade mina egna dagar, vad jag spenderade tid på. Jag hittade några stora tidstjuvar: transport, träning och mat. Jag bor ca 4-5 km från där jag jobbar. Den totala tiden för att ta sig dit (vänta på transport, transportmedel 1, väntan, transportmedel 2, gång) kunde ta allt mellan 35 och 60 minuter. Så jag började fundera lite på det. Några gånger tar det alltså kortare tid att gå till jobbet än att åka spårvagn/buss. Det betalar jag för övrigt 700:-/månaden för att göra. Cykel: 15 minuter, Springa: 25. Dessutom kände jag att jag tränade alldeles för sällan. Så vad händer om jag slår ihop dessa och springer till och från jobbet istället så ofta jag kan? Givet att det är en vanlig kontorsdag som jag hade tänkt att träna på, besparar mig denna enkla förändring ca 2 timmar och sparar mig 25:- per dag. 2 timmar per dag, 5 dagar i veckan, 46 arbetsveckor på ett år betyder att 460 frigjorda timmar eller mätt i dagar (16 vakna timmar på en dag) ~ 29 dagar. Resultatet: nästan en månad per år mer fri tid och kontinuerlig daglig motion. Notera att den som känner att cykla en mil om dagen är motion nog frigör ännu mer tid. Något värt att ändra sin livsstil för?
Vad gällde mat så fanns det två delar som tog upp tid. Den första var lunch på jobbet. Om jag inte tog med lunch och gick ut för att äta tog det uppskattningsvis 1,5 h i snitt varje gång. Där får man dock räkna bort sparad tid istället för att laga mat och ta med sig vilket leder in på nästa del. Laga mat på kvällen. Nu skiljer sig ju detta på vad man har för kriterier på sin mat. För mig duger inte makaroner och falukorv. Smaklöst och näringsfattigt. Men att göra någonting mer sofistikerat tar också längre tid. Hypotesen var dock att göra en större mängd av en rätt inte är proportionellt mot tiden som det tar att göra den. Exempel: Jag lagar maträtt A, två portioner. Det tar 30 minuter. Hypotesen säger att göra 4 portioner av A inte tar 60 minuter utan kortare tid.
Det är ganska självklart att det blir på detta sätt. Men skit samma. Taktiken att alltid laga 4 eller mer portioner föddes och det funkar faktiskt bra. Tidsbesparingen märks avsevärt. Problemet i Australien är att frysboxar är bihang till kylskåp och i princip aldrig fristående. Men i Sverige är det bara en fråga om att ha många matlådor, inte ha massa grejer liggande i frysen och istället ha en kontinuerlig ruljans.
Jag finslipar på ramverket för exjobbet nu med inspiration från allt jag läst de senaste 12 veckorna. Det är inte lätt att begränsa sig men Håkans ord om att jag kommer dö som en gammal bekymrad man innan jag färdigställer detta projektet om jag inte drar en gräns någonstans verkar skrämmande. Jag drar en gräns någonstans, problemet är att den är helt slumpmässig. Det finns inga riktlinjer i det jag gör. Vilse i min lilla båt i ett hav av information. Håkans illustration är verkligen "spot on" av vad livet som exjobbare känns som.
onsdag 11 augusti 2010
Grattis!
Idag fyller min bror Eric 21 år! Grattis brorsan! Hoppas du får en bra och avslappnande födelsedag!
Kuriosa: Att fylla 21 år i Australien är "den stora dagen". Inte för att något speciellt händer (som t.ex. i Amerika där man inte längre behöver skaffa falskleg för att köpa alkoholhaltiga drycker) utan bara för att landet är fyllt av ex-britter/irländare/etc som har annamat mycket amerikansk kultur.
Kuriosa: Att fylla 21 år i Australien är "den stora dagen". Inte för att något speciellt händer (som t.ex. i Amerika där man inte längre behöver skaffa falskleg för att köpa alkoholhaltiga drycker) utan bara för att landet är fyllt av ex-britter/irländare/etc som har annamat mycket amerikansk kultur.
torsdag 5 augusti 2010
Status quo
Kom tillbaka till Melbourne sent på söndag kväll efter en helg spenderat i soliga och varma Brisbane. Var en väldigt skön omväxling men det gör nästan vädret i Melbourne ännu mer deprimerande. Hade på sätt och vis vant mig vid 10 grader, inget dagsljus och ännu mindre sol.
Men jag ska inte klaga, dagarna i Brisbane var väldigt sköna. Helgen spenderade jag med Anna och Sofia (som också pluggar till BI) och som numera jobbar som interns för Philip Chun i Brisbane. Eller vi tjuvstartade på torsdagen med att se 'Inception'. En av de bättre filmerna jag sett på senaste tiden, tvingade verkligen maskineriet att dra runt kugghjulen. Kan varmt rekomenderas om du har 100 kronor som du verkligen vill bränna. Fredagen var tanken att gå ut någonstans men slutade i vin-dimma efter att Annas flatmate plockat fram plommonvin framåt småtimmarna.. Blev taxi hem till hostelet efter det..
Vaknade runt lunch dagen efter. Slog på telefonen som började ringa omedelbart. Detta var lite för mycket för min halvfungerande hjärna som blev larvigt rädd innan jag svarade. En dusch senare kom Sofia och plockade upp mig och vi gick till någon kinamarknad (tror jag, det såg så ut) där vi mötte Anna. Mest roligt var nog de asiatiska kvinnorna som satt bakom varje stånd. Om det finns någon motsats till entusiasm, så var de denna personifierad. På eftermiddagen fixade vi lite grejer till att grilla och naturligtvis regnade det de 20 minutrarna som vi faktiskt körde grillen.
Innan vi gav oss ut på nattliga äventyr lyckades vi boka in klättring kl 08.30 på söndag morgon. Just då verkade det som en skitbra idé. Det jag borde gjort var en uppskattning av vilka typer av akvititer som jag vanligtvis gör 8.30 på söndagmornar. Den listan hade blivit ganska kort. Uppskattningsvis 95% spenderas i ett lägre medvetet tillstånd.
Jag vaknade i ett ryck av panik när alarmet gick på söndag morgon. Jag hade ingen aning om var jag var. Av min orienteringsförmåga att döma hade jag förmodligen sovit ungefär 1-2 timmar. Ugh. Jag satte mig på sängkanten och kollade över havet av kläder och prylar på golvet. Var ingen överdriven entusiasm jag kände över det stundande projektet. Efter ett par minuter började jag rafsa ihop grejerna likt utspridda löv över en liten trädgård. Som tur var lyckades högen få plats i min lilla väska och en stund senare gjorde jag min väg mot utgången.
Uppskattningen att det skulle ta mig 30 minuter till andra sidan floden var optimistisk. Men jag lyckades i alla fall ta mig dit och bestiga "berget". Med krampande ben var jag ganska villig att ge upp halvvägs. Jag kunde verkligen inte hitta en väg upp. Men av någon anledning gav jag mig fan på det och några skrapsår senare var jag uppe!
Efter klättringen hade vi en välförtjänt brunch och föll uttröttade ner på en solig gräsmatta i Brisbane och sov en timma..
-----------
Senaste veckan har varit tillbaka till verkligheten nere i Melbourne. Vad gäller exjobbet känns det som jag gått in i en vägg. Tur att min handledare kommer tillbaka från semester imorgon, för det är inte mycket som händer dessa dagar. Det känns som jag hakar upp mig på detaljer och gör dem till små forskningsprojekt i sig. Jag kanske borde bli forskare istället?
Jag funderar på om jag ska sikta på Melbourne Marathon som går i oktober. Tummade ju med Mats att vi skulle göra Stockholm Maraton tillsammans men jag antar att jag blev ursäktad från det!
Nu är jag för trött för att komma på vad det var jag skulle skriva om så jag tar det imorgon på kontoret där jag ändå inte vet vad jag ska göra...
/ Uffe
Men jag ska inte klaga, dagarna i Brisbane var väldigt sköna. Helgen spenderade jag med Anna och Sofia (som också pluggar till BI) och som numera jobbar som interns för Philip Chun i Brisbane. Eller vi tjuvstartade på torsdagen med att se 'Inception'. En av de bättre filmerna jag sett på senaste tiden, tvingade verkligen maskineriet att dra runt kugghjulen. Kan varmt rekomenderas om du har 100 kronor som du verkligen vill bränna. Fredagen var tanken att gå ut någonstans men slutade i vin-dimma efter att Annas flatmate plockat fram plommonvin framåt småtimmarna.. Blev taxi hem till hostelet efter det..
Vaknade runt lunch dagen efter. Slog på telefonen som började ringa omedelbart. Detta var lite för mycket för min halvfungerande hjärna som blev larvigt rädd innan jag svarade. En dusch senare kom Sofia och plockade upp mig och vi gick till någon kinamarknad (tror jag, det såg så ut) där vi mötte Anna. Mest roligt var nog de asiatiska kvinnorna som satt bakom varje stånd. Om det finns någon motsats till entusiasm, så var de denna personifierad. På eftermiddagen fixade vi lite grejer till att grilla och naturligtvis regnade det de 20 minutrarna som vi faktiskt körde grillen.
Innan vi gav oss ut på nattliga äventyr lyckades vi boka in klättring kl 08.30 på söndag morgon. Just då verkade det som en skitbra idé. Det jag borde gjort var en uppskattning av vilka typer av akvititer som jag vanligtvis gör 8.30 på söndagmornar. Den listan hade blivit ganska kort. Uppskattningsvis 95% spenderas i ett lägre medvetet tillstånd.
Jag vaknade i ett ryck av panik när alarmet gick på söndag morgon. Jag hade ingen aning om var jag var. Av min orienteringsförmåga att döma hade jag förmodligen sovit ungefär 1-2 timmar. Ugh. Jag satte mig på sängkanten och kollade över havet av kläder och prylar på golvet. Var ingen överdriven entusiasm jag kände över det stundande projektet. Efter ett par minuter började jag rafsa ihop grejerna likt utspridda löv över en liten trädgård. Som tur var lyckades högen få plats i min lilla väska och en stund senare gjorde jag min väg mot utgången.
Uppskattningen att det skulle ta mig 30 minuter till andra sidan floden var optimistisk. Men jag lyckades i alla fall ta mig dit och bestiga "berget". Med krampande ben var jag ganska villig att ge upp halvvägs. Jag kunde verkligen inte hitta en väg upp. Men av någon anledning gav jag mig fan på det och några skrapsår senare var jag uppe!
Efter klättringen hade vi en välförtjänt brunch och föll uttröttade ner på en solig gräsmatta i Brisbane och sov en timma..
-----------
Senaste veckan har varit tillbaka till verkligheten nere i Melbourne. Vad gäller exjobbet känns det som jag gått in i en vägg. Tur att min handledare kommer tillbaka från semester imorgon, för det är inte mycket som händer dessa dagar. Det känns som jag hakar upp mig på detaljer och gör dem till små forskningsprojekt i sig. Jag kanske borde bli forskare istället?
Jag funderar på om jag ska sikta på Melbourne Marathon som går i oktober. Tummade ju med Mats att vi skulle göra Stockholm Maraton tillsammans men jag antar att jag blev ursäktad från det!
Nu är jag för trött för att komma på vad det var jag skulle skriva om så jag tar det imorgon på kontoret där jag ändå inte vet vad jag ska göra...
/ Uffe
torsdag 29 juli 2010
What to do in BrisVegas?
Jag sitter här i Brisbane och funderar på om jag ska stanna i Brisbane över helgen. Men jag skulle behöva lite tips på skojjiga saker att göra här under vintermånaderna! Så hjälp mig på den fronten!
Exjobbet går bra men jag börjar bli orolig för hur omfattande det blir. Strax över 19 000 ord just nu och jag är inte i närheten av att börja ro hem några resultat. =/ I avdelningens "Råd och riktlinjer" för examensarbete står det att en ensam författare bör inte överstiga 20 000 ord. Det kan ju hälsa hem, för då kan jag sluta nu - halvvägs igenom. Jag fattar inte riktigt hur man kan sätta en maxgräns för hur många ord som man kan använda? Ett arbete på denna nivån bör väl snarare se till att all nödvändig information finns med, att innehållet är strukturerat in ett pedagogiskt utförande och kvalitén är hög. Antalet ord är snarare ett resultat av ämnesområdet och arbetets nödvändiga djupdykning i min mening.
Jag måste säga att jag är väldigt glad över mitt val av forskningsområde. Det blir nästan nödvändigt att göra en mindre djupdykning inom alla områden som är viktigt för att kunna bygga upp en modell för att kvantifiera risken. Just nu tittar jag på probabilistisk (sannolikhetsbaserad) modellering av dödsfall till följd av inandning av brandgaser och andra toxiska ämnen. Mycket intressant läsning!
Förresten, har någon sett 'Inception'? Jag hör mycket bra saker om den rullen, funderar på att gå på bio, det var längesen nu!
Exjobbet går bra men jag börjar bli orolig för hur omfattande det blir. Strax över 19 000 ord just nu och jag är inte i närheten av att börja ro hem några resultat. =/ I avdelningens "Råd och riktlinjer" för examensarbete står det att en ensam författare bör inte överstiga 20 000 ord. Det kan ju hälsa hem, för då kan jag sluta nu - halvvägs igenom. Jag fattar inte riktigt hur man kan sätta en maxgräns för hur många ord som man kan använda? Ett arbete på denna nivån bör väl snarare se till att all nödvändig information finns med, att innehållet är strukturerat in ett pedagogiskt utförande och kvalitén är hög. Antalet ord är snarare ett resultat av ämnesområdet och arbetets nödvändiga djupdykning i min mening.
Jag måste säga att jag är väldigt glad över mitt val av forskningsområde. Det blir nästan nödvändigt att göra en mindre djupdykning inom alla områden som är viktigt för att kunna bygga upp en modell för att kvantifiera risken. Just nu tittar jag på probabilistisk (sannolikhetsbaserad) modellering av dödsfall till följd av inandning av brandgaser och andra toxiska ämnen. Mycket intressant läsning!
Förresten, har någon sett 'Inception'? Jag hör mycket bra saker om den rullen, funderar på att gå på bio, det var längesen nu!
måndag 26 juli 2010
@ Brisbane
Just nu sitter jag och skriver i gästrummet hos min kära kollega Pelle och hans tjej uppe i Brisbane. Lite kul är det att deras gästrum är större, renare och mycket mycket trevligare än mitt egna rum i Melbourne. Fast å andra sidan så inser jag att man egentligen bara behöver ett fint rum om man ska spendera mycket tid i det. I mitt fall är rummet mer praktiskt. Kläder och säng. Och lite böcker. Och numera en gitarr. Borde kanske skaffa en lampa, levande ljus att taskigt för ögonen har jag märkt.
Big boss har skickat upp mig till Brisbane för att
a) vara något slags stöd (inte helt klart vad som är tänkt här)
b) se kontoret.
'b)' är ju mer av en 5-minutersgrej. Jag spenderade väl ungefär liknande mängder tid på 'a)' idag. Men kul att vara någon annanstans!
Det var ganska lugnt idag, inte ett konstant surr som nere i Melbourne där jag får plugga i iPoden titt som tätt för att stänga ute världen. Vinterväder idag, 20 grader och moln. :)
Goda nyheter på bredbandsfronten! Vi tror att vi har lyckats skaffa någon form av ADSL till lägenheten. Det vore väldigt bra i alla fall eftersom vi har investerat i en trådlös router redan för några hundra dollars.. Jag känner att min skype närvaro här sjunkit den senaste tiden, men mest är det erat fel för att ni sover när jag kan prata osv. Det är väl sommarlovsmorgon som lockar också kan jag tänka mig..
Pallar inte skriva mer nu, sladden räcker inte så långt så jag får snerygg av att ligga i sängen och skriva. Dessutom har jag ingen aning om det är någon som läser. Hah!
Big boss har skickat upp mig till Brisbane för att
a) vara något slags stöd (inte helt klart vad som är tänkt här)
b) se kontoret.
'b)' är ju mer av en 5-minutersgrej. Jag spenderade väl ungefär liknande mängder tid på 'a)' idag. Men kul att vara någon annanstans!
Det var ganska lugnt idag, inte ett konstant surr som nere i Melbourne där jag får plugga i iPoden titt som tätt för att stänga ute världen. Vinterväder idag, 20 grader och moln. :)
Goda nyheter på bredbandsfronten! Vi tror att vi har lyckats skaffa någon form av ADSL till lägenheten. Det vore väldigt bra i alla fall eftersom vi har investerat i en trådlös router redan för några hundra dollars.. Jag känner att min skype närvaro här sjunkit den senaste tiden, men mest är det erat fel för att ni sover när jag kan prata osv. Det är väl sommarlovsmorgon som lockar också kan jag tänka mig..
Pallar inte skriva mer nu, sladden räcker inte så långt så jag får snerygg av att ligga i sängen och skriva. Dessutom har jag ingen aning om det är någon som läser. Hah!
onsdag 21 juli 2010
Ett av mina inlägg tidigare handlade om att livet med endast en resväska (med kläder som innehåll) är befriande och att jag inte kunde komma ihåg vad det var för prylar jag saknade hemma. Det är sant, i alla fall delvis. Många saker kan jag fortfarande inte komma ihåg, andra gör sig påminnda ibland. Som exempelvis när jag snubblade förbi en växtbutik i stan förra veckan där de hade en bred uppsättning av små bonsaier. Väldigt exotiskt och väldigt dyrt. =(
Medan de små träden får vänta till en tid då välståndet har etablerats så fanns det en pryl som jag saknade väldigt mycket och inte kunde vänta längre. Jag vet att jag gör Robin stolt om han visste hur jag disponerar mina små besparingar, för igår var jag inne i en gitarrbutik med en vän som vet vad han gör med gitarrer, och efter han prutade ner priset 60$ hade vi en deal; jag är nu stolt ägare av en Yamaha F310P!
På exjobbsfronten flyter saker på sakta men säkert. Antalet ord är nu: 14 425. Big boss vill att jag spenderar nästa vecka på Brisbane-kontoret. 25 grader varmt och solsken, låter fruktansvärt! Får väl se hur mycket exjobb som blir gjort isåfall...
Medan de små träden får vänta till en tid då välståndet har etablerats så fanns det en pryl som jag saknade väldigt mycket och inte kunde vänta längre. Jag vet att jag gör Robin stolt om han visste hur jag disponerar mina små besparingar, för igår var jag inne i en gitarrbutik med en vän som vet vad han gör med gitarrer, och efter han prutade ner priset 60$ hade vi en deal; jag är nu stolt ägare av en Yamaha F310P!
På exjobbsfronten flyter saker på sakta men säkert. Antalet ord är nu: 14 425. Big boss vill att jag spenderar nästa vecka på Brisbane-kontoret. 25 grader varmt och solsken, låter fruktansvärt! Får väl se hur mycket exjobb som blir gjort isåfall...
tisdag 13 juli 2010
11311...
...är antalet ord som jag hittils lyckats använda för att beskriva bakgrund, metod och litteraturstudie. med andra ord: det bådar inte gott för den som ska opponera på mitt examensarbete (eller det är kanske precis tvärtom?). klockan slog precis tre och jag sitter i någon sorts kaffedimma blandat med sockerrus från burkkakorna som finns i drivor här på kontoret.
jag insåg igår att min låga produktivitet de senaste veckorna förmodligen bottnar i gedigen sömnbrist i kombination med förnekelse av denna. jag gjorde en klassiker i söndags. efter att ha festat till fem på morgonen, varit ute och njutit av australiensisk solvinter på st kilda beach så tog jag en 'tupplur' på eftermiddagskvisten. vaknade 21.34. konstaterade att alla ambitioner att göra något vettigt den kvällen gått upp i rök, hittade lite risotto i ugnen och gick i ide igen. sedan dess har jag varit pigg, glad och kreativ. inte ens när jag i morse på väg till kontoret inte kunde hitta ett postkontor, gick vilse i botaniska trädgården och det tog ungefär dubbelt så lång tid att komma fram kunde det döda mitt humör! men ingen vilsegång kommer utan belöning. någon har ställt ut sina supermoderna skiddojor ifall att det kommer snö (känns ungefär lika sannolikt som att fira jul i shorts hemma)...
jag insåg igår att min låga produktivitet de senaste veckorna förmodligen bottnar i gedigen sömnbrist i kombination med förnekelse av denna. jag gjorde en klassiker i söndags. efter att ha festat till fem på morgonen, varit ute och njutit av australiensisk solvinter på st kilda beach så tog jag en 'tupplur' på eftermiddagskvisten. vaknade 21.34. konstaterade att alla ambitioner att göra något vettigt den kvällen gått upp i rök, hittade lite risotto i ugnen och gick i ide igen. sedan dess har jag varit pigg, glad och kreativ. inte ens när jag i morse på väg till kontoret inte kunde hitta ett postkontor, gick vilse i botaniska trädgården och det tog ungefär dubbelt så lång tid att komma fram kunde det döda mitt humör! men ingen vilsegång kommer utan belöning. någon har ställt ut sina supermoderna skiddojor ifall att det kommer snö (känns ungefär lika sannolikt som att fira jul i shorts hemma)...
måndag 12 juli 2010
torsdag 8 juli 2010
så går det när ingen säger att man behöver klippa sig
onsdag 7 juli 2010
dålig bloggare men kanske inte
okej, jag erkänner: det kanske har gått lite för lång tid sedan min senaste uppdatering. till mitt försvar säger jag... ehm.. jag har varit frånvarande. och det är sant. och jag försökte blogga en gång på min telefon, men skiten hängde sig och jag lackade ur. tiden som spenderas framför en dator (förutom vid kontoret) är högst begränsad. kan inte riktigt förstå var all tid fanns tidigare och varför i hela friden jag inte gjorde något bättre med den..
från min sista uppdatering, som genom snabb uppskattning bedöms till lite mindre än två månader, har ganska mycket hänt. jag ursäktar om svenskan är emellanåt dålig. det är fantastiskt vad man glömmer snabbt om man inte skriver eller pratar.
jobbfronten: ligger ganska lågt nu eftersom jag tagit upp examensarbetet igen. fick dock kämpa för bossen förträngde det faktum att jag endast sa 'ja' till att jobba två månader. hur som helst så var det en väldigt bra erfarenhet känner jag. har en bättre pejling på vad det kommer att innebära att jobba som brandingenjör för philip chun. [för er som ej är intresserade av BI-lingo, hoppa över detta avsnitt] mina två månader som jag jobbade kan egentligen beskrivas av två större projekt och några mindre. det första stora projektet var ett domstolsmål gällande ett sjukhus. min uppgift var att utföra en brandteknisk riskanalys och jämföra med tolerabla risknivåer. mycket utmanande och lärorikt måste jag säga. nästa stora projekt var också ett domstolsmål. denna gång om ett lager som brann ned till grunden. jag fick göra den inledade litteraturstudien och byggde upp ett backgrundsmaterial på några tusen sidor som utgör backgrundsmaterialet som skall hålla målet i domstol senare. bara tanken på det håller koncentrationen på hög nivå. i övrigt har jag jobbat med lite FDS modellering, gjort någon alternativ utformning, verifierat några avsteg från de preskriptiva byggnadsreglerna. det enda som jag egentligen saknar är projekt med samhällsrisker, t.ex. infrastruktur. det är dock något som de siktar på att utöka inom den närmsta framtiden så det bådar ju gott.
exjobbet: har kommit igång nu. jag tror jag kan fira enmånadsstrecket med ett konfidensintervall på 95%. än så länge har det varit mycket litteratursökande och några tappra försök att inmundiga densamma. det dumma är att jag är väldigt bra på den första biten medans den andra går lite segare. hur som helst, herr frantzich rättade till min bana innan han gick på semester i måndags. så nu är det jag själv som ror jollen utan styrsman.
livet: är bra. jag har kultiverat min sociala krets de senaste månaderna vilket börjar betala sig nu. träffat mycket intressanta människor och det blir alltid några nya små äventyr varje vecka. detta är en orsak till att jag knappt har någon fri tid längre. eftersom det är vinter här har jag tagit en introkurs i massage, ska lära mig salsa och det blir ofta nätter spenderade i barer eller liknande. justja! jag har flyttat också. man kan icke längre finna mig frysandes nere i east st kilda, jag kan glädja dig som har planer på att hälsa på med att jag bor alldeles intill melbournes större parker (fawkner, albert och botaniska) och 5 minuter från chapel st, en gata känd för sina mysiga krogar, heta nattliv och duktigt bra shopping. st kilda beach är ungefär en 15 minuters gångväg härifrån också vilket kommer väl till pass då den australiensiska våren kommer (läs svensk högsommar). imorgon ska jag åka skridskor och på fredag förhoppningsvis se lite pingviner.
förhoppningsvis dröjer det inte två månader innan nästa inlägg. men man vet aldrig. i australien ska man vara tacksam att man har internet.
från min sista uppdatering, som genom snabb uppskattning bedöms till lite mindre än två månader, har ganska mycket hänt. jag ursäktar om svenskan är emellanåt dålig. det är fantastiskt vad man glömmer snabbt om man inte skriver eller pratar.
jobbfronten: ligger ganska lågt nu eftersom jag tagit upp examensarbetet igen. fick dock kämpa för bossen förträngde det faktum att jag endast sa 'ja' till att jobba två månader. hur som helst så var det en väldigt bra erfarenhet känner jag. har en bättre pejling på vad det kommer att innebära att jobba som brandingenjör för philip chun. [för er som ej är intresserade av BI-lingo, hoppa över detta avsnitt] mina två månader som jag jobbade kan egentligen beskrivas av två större projekt och några mindre. det första stora projektet var ett domstolsmål gällande ett sjukhus. min uppgift var att utföra en brandteknisk riskanalys och jämföra med tolerabla risknivåer. mycket utmanande och lärorikt måste jag säga. nästa stora projekt var också ett domstolsmål. denna gång om ett lager som brann ned till grunden. jag fick göra den inledade litteraturstudien och byggde upp ett backgrundsmaterial på några tusen sidor som utgör backgrundsmaterialet som skall hålla målet i domstol senare. bara tanken på det håller koncentrationen på hög nivå. i övrigt har jag jobbat med lite FDS modellering, gjort någon alternativ utformning, verifierat några avsteg från de preskriptiva byggnadsreglerna. det enda som jag egentligen saknar är projekt med samhällsrisker, t.ex. infrastruktur. det är dock något som de siktar på att utöka inom den närmsta framtiden så det bådar ju gott.
exjobbet: har kommit igång nu. jag tror jag kan fira enmånadsstrecket med ett konfidensintervall på 95%. än så länge har det varit mycket litteratursökande och några tappra försök att inmundiga densamma. det dumma är att jag är väldigt bra på den första biten medans den andra går lite segare. hur som helst, herr frantzich rättade till min bana innan han gick på semester i måndags. så nu är det jag själv som ror jollen utan styrsman.
livet: är bra. jag har kultiverat min sociala krets de senaste månaderna vilket börjar betala sig nu. träffat mycket intressanta människor och det blir alltid några nya små äventyr varje vecka. detta är en orsak till att jag knappt har någon fri tid längre. eftersom det är vinter här har jag tagit en introkurs i massage, ska lära mig salsa och det blir ofta nätter spenderade i barer eller liknande. justja! jag har flyttat också. man kan icke längre finna mig frysandes nere i east st kilda, jag kan glädja dig som har planer på att hälsa på med att jag bor alldeles intill melbournes större parker (fawkner, albert och botaniska) och 5 minuter från chapel st, en gata känd för sina mysiga krogar, heta nattliv och duktigt bra shopping. st kilda beach är ungefär en 15 minuters gångväg härifrån också vilket kommer väl till pass då den australiensiska våren kommer (läs svensk högsommar). imorgon ska jag åka skridskor och på fredag förhoppningsvis se lite pingviner.
förhoppningsvis dröjer det inte två månader innan nästa inlägg. men man vet aldrig. i australien ska man vara tacksam att man har internet.
torsdag 22 april 2010
nya insikter
Gud va tiden går snabbt! En månad här nu och det känns som några dagar bara har passerat (skyller den dåliga uppdateringen på samma känsla)
Det känns i alla fall bra här nere och jag börjar stadga mig så smått. Någonting jag har upptäckt den senaste månaden är hur många av våra tillhörigheter som egentligen är onödiga, hur många som man saknar i sin vardag och vilka som verkligen är bra att ha. I början var det ganska jobbigt. Jag har ju sparat mina prylar av en anledning, eller hur? Helt fel. Även om jag slängde/sålde/gav bort mer än hälften av mina grejer när jag flyttade, så känner jag nu att jag borde slängt mer. Samtidigt som det ibland är en börda att man måste sticka och handla något helt nödvändigt är det otroligt skönt att slippa vissa saker.
Kläderna är ett bra exempel! Jag slår vad om att du har minst 3 plagg i din garderob som du egentligen inte gillar. Av någon märklig anledning så tror du att dom kommer till nytta nån gång, du intalar dig att de kan vara bra att ha vid vissa tillfällen men sanningen är att de nästan aldrig kommer till användning. Att jag skriver nästan är för att jag vet människor som känner empati för sina kläder. En av mina goda vänner sa för ett tag sedan: "Jag gillar egentligen inte den här tröjan så mycket men jag tar på mig den då och då för jag tycker synd om den". För det är ju faktiskt synd om dom. Gör dig själv och alla andra en tjänst - donera dom! Mina 20 kg som jag kunde ta med mig till Australien var en delikat balansgång av att värdera vilka saker som var allra viktigast för mig - i klädväg är ju det mina favoritkläder. Efter att ha rullat på dessa högst begränsade plagg en månad nu kan jag med enkelhet säga att det har varit min överlägset mest välklädda period i hela mitt liv. Så det här är mitt tips till alla som känner igen sig: de där tröjan du köpte i thailand 2005 är inte så jäkla helig som du tror (och är den det så rama in den eller gör en grillvante av den). Rannsaka din garderob och världen kommer le mot dig!
(nu tar batteriet i laptopen slut)
/ Uffe
Det känns i alla fall bra här nere och jag börjar stadga mig så smått. Någonting jag har upptäckt den senaste månaden är hur många av våra tillhörigheter som egentligen är onödiga, hur många som man saknar i sin vardag och vilka som verkligen är bra att ha. I början var det ganska jobbigt. Jag har ju sparat mina prylar av en anledning, eller hur? Helt fel. Även om jag slängde/sålde/gav bort mer än hälften av mina grejer när jag flyttade, så känner jag nu att jag borde slängt mer. Samtidigt som det ibland är en börda att man måste sticka och handla något helt nödvändigt är det otroligt skönt att slippa vissa saker.
Kläderna är ett bra exempel! Jag slår vad om att du har minst 3 plagg i din garderob som du egentligen inte gillar. Av någon märklig anledning så tror du att dom kommer till nytta nån gång, du intalar dig att de kan vara bra att ha vid vissa tillfällen men sanningen är att de nästan aldrig kommer till användning. Att jag skriver nästan är för att jag vet människor som känner empati för sina kläder. En av mina goda vänner sa för ett tag sedan: "Jag gillar egentligen inte den här tröjan så mycket men jag tar på mig den då och då för jag tycker synd om den". För det är ju faktiskt synd om dom. Gör dig själv och alla andra en tjänst - donera dom! Mina 20 kg som jag kunde ta med mig till Australien var en delikat balansgång av att värdera vilka saker som var allra viktigast för mig - i klädväg är ju det mina favoritkläder. Efter att ha rullat på dessa högst begränsade plagg en månad nu kan jag med enkelhet säga att det har varit min överlägset mest välklädda period i hela mitt liv. Så det här är mitt tips till alla som känner igen sig: de där tröjan du köpte i thailand 2005 är inte så jäkla helig som du tror (och är den det så rama in den eller gör en grillvante av den). Rannsaka din garderob och världen kommer le mot dig!
(nu tar batteriet i laptopen slut)
/ Uffe
onsdag 7 april 2010
Hade min första arbetsdag i torsdags som avslutades med tillträde till ölkylen och fyra dagars ledighet!
Påsken har varit skön. Långfredagen var lite som jag upplevde den hemma i Sverige som liten. Man skulle ha tråkigt och inte göra någonting. Så i gammal kristlig anda tog jag tillfället i akt och tvättade upp min garderob (ja den får nästan plats i en tvättmaskin) och kollade runt lite. Tomma gator och stängda affärer.
Bättre var det på lördagen. Öppna affärer och lite saker att göra i alla fall! Min kompis Georgie som jag träffade i somras kom och hämtade upp mig i hennes lila bil. Solen pumpade ut 25 grader så vi åkte en sväng ner till stranden och promenerade runt. Såg en massa bleka britter med för lite solskydd.
Igår var tillbaka till kontoret. Det har blivit lite förändrade planer vilket innebär att jag kommer lägga exjobbet åt sidan i 1-2 månader för att hjälpa till med att avlasta arbetsbördan på Philip Chun. Jag ska hjälpa till på ett intressant projekt som redan har varit igång i ett halvår. Här nere i Australien kan en konsultfirma bli inhyrda som expertvittne i domstolstvister. Så det dom har jobbat med är att ta fram underlag till rättegången. Än så länge har det resulterat i en massiv rapport och mitt jobb kommer att innebära att utveckla vissa delar av denna, vet dock inte om jag får gå in på mer detaljerad information. Men det ska bli kul att omsätta sina kunskaper äntligen!
Har precis kikat på Barca - Arsenal. Eller ska man kalla det Messi - Arsenal? Otroligt att se ett annars så dominerande Arsenal så otroligt satta ur spel av ett skickligt Barcelona. Det blir tidiga morgonar här om man vill se fotboll, 04.45 är det avspark. Men inget som inte en rejäl kopp kaffe kan bota. Får lägga projekt sluta-med-kaffe åt sidan så länge. Man får ju ha sina prioriteringar...
Nu är det dags att hoppa in i duschen och sen åka spårvagn till kontoret. Håll till godo så länge, det ligger ett par temainlägg i röret!
/ Uffe
onsdag 31 mars 2010
tisdag 30 mars 2010
Första dagarna..
Första veckan i Melbourne har gått snabbt! När jag landade i måndags kväll var Per (chefen) och hämtade mig på flygplatsen. Temperaturen är fantastisk här just nu, det är tur att svenskan är utrustat med sådana väldigt härligt diffusa ord som lagom - för det är precis vad det är just nu. Lagom. Lagom varmt att ta på sig byxor, skjorta och pullover på morgonen utan att bli dyngsvettig på spårvagnen. Lagom varmt att gå ut i shorts och flip-flops på dagen. Lagom varmt att sitta och njuta på balkongen på kvällen.
Efter att ha bott med Per och hans familj några dagar lyckades jag få tag på ett rum i en lägenhet, så numera är jag roomie med en australiensisk snubbe som heter Phong och hans belgiska tjej Katinka. Två mycket symboliska namn för de nationerna...ehm. Det bor en liten chihuahua som heter Chucky här också. Skön liten hund faktiskt, ingen såndär mesig liten råtta som Paris Hilton har..
Annars har det inte hänt så mycket förutom ett massa fixande. Helgen tog jetlagen ut sin rätt, sov förmodligen 30 timmar på två nätter. Hann med att spela lite fotboll och gå på F1 Grand Prix! Massor av folk, bra stämning men man fattar verkligen ingenting! Jag satt och koncentrerade mig i en och en halv timma på att försöka lista ut vem som var vem så jag kunde se vem som ledde. När jag kom tillbaka från ett snabbt toabesök hade någon vunnit. Kul upplevelse i alla fall!
Jag ska försöka lägga upp lite bilder snart, ska bara kolla med Phong hur mycket "internet vi har kvar". Det är nämligen så att Australien är lite efterblivet vad gäller bredband. Vill man ha värdens långsammaste ADSL utan någon maxgräns för hur mycket man får ladda ner får man pröjsa 700 pix i månaden. När man börjar prata om fiber tror dom att man har ont i magen. Det blev inte bättre av att jag pratade videosamtal i 1,5 h igår och använde därmed upp 10% av våran månadsförbrukning. Så ni får förmodligen nöja er med att jag lägger upp lite stillbilder emellanåt.
Om det är någon som vill få ta på mig eller skicka nått trevligt kan man göra det genom att skicka det till:
Apartment 5
348 Dandenong Rd
St Kilda East
VIC 3183, Australia
Jag har också ett australiensiskt mobilnr: + 61 (0) 414 27 67 39
Eller om man inte vill att det ska kosta skjortan så har jag tagit med min IP-telefoni ner hit som jag har påslagen när jag är hemma. Det betyder att ni kan ringa hela vägen ner till Melbourne på 046 - 260 11 71, bra va? Och det kostar som ett sverigesamtal. Woho!
Det var allt för nu!
/ Uffe
Efter att ha bott med Per och hans familj några dagar lyckades jag få tag på ett rum i en lägenhet, så numera är jag roomie med en australiensisk snubbe som heter Phong och hans belgiska tjej Katinka. Två mycket symboliska namn för de nationerna...ehm. Det bor en liten chihuahua som heter Chucky här också. Skön liten hund faktiskt, ingen såndär mesig liten råtta som Paris Hilton har..
Annars har det inte hänt så mycket förutom ett massa fixande. Helgen tog jetlagen ut sin rätt, sov förmodligen 30 timmar på två nätter. Hann med att spela lite fotboll och gå på F1 Grand Prix! Massor av folk, bra stämning men man fattar verkligen ingenting! Jag satt och koncentrerade mig i en och en halv timma på att försöka lista ut vem som var vem så jag kunde se vem som ledde. När jag kom tillbaka från ett snabbt toabesök hade någon vunnit. Kul upplevelse i alla fall!
Jag ska försöka lägga upp lite bilder snart, ska bara kolla med Phong hur mycket "internet vi har kvar". Det är nämligen så att Australien är lite efterblivet vad gäller bredband. Vill man ha värdens långsammaste ADSL utan någon maxgräns för hur mycket man får ladda ner får man pröjsa 700 pix i månaden. När man börjar prata om fiber tror dom att man har ont i magen. Det blev inte bättre av att jag pratade videosamtal i 1,5 h igår och använde därmed upp 10% av våran månadsförbrukning. Så ni får förmodligen nöja er med att jag lägger upp lite stillbilder emellanåt.
Om det är någon som vill få ta på mig eller skicka nått trevligt kan man göra det genom att skicka det till:
Apartment 5
348 Dandenong Rd
St Kilda East
VIC 3183, Australia
Jag har också ett australiensiskt mobilnr: + 61 (0) 414 27 67 39
Eller om man inte vill att det ska kosta skjortan så har jag tagit med min IP-telefoni ner hit som jag har påslagen när jag är hemma. Det betyder att ni kan ringa hela vägen ner till Melbourne på 046 - 260 11 71, bra va? Och det kostar som ett sverigesamtal. Woho!
Det var allt för nu!
/ Uffe
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)