Den senaste tiden har varit ganska tuff. Mycket intenstivt exjobbande. Inofficiell deadline på fredag, vet inte riktigt om jag kommer att hinna.
Det är intressant också hur stress omedelbart tar fysisk form. I förra veckan, så dök plötsligt en annan deadline upp på agendan. Vi på företaget skulle i ett försök att höja vår profil ha påbörjat artiklar till en konferens. Det var ju ingen som hade tänkt på det och det blev lite smått panikartat på slutet. Så isället för att exjobba var jag tvungen att smeta ihop nånting vettigt på några timmar. I slutändan var jag ganska nöjd faktiskt och nu har jag skickat in mina första två artiklar till en konferens, innan den 30e september får vi reda på om de blir antagna.
Men den stressen som uppstod tog ut sin rätt. Mitt ena öga vart rött helt plötsligt och började blinka frenetiskt. Nästa morgon kunde jag knappt öppna det. Typiskt. Gick till ett apotek varpå mannen bakom disken säger: "Hello. Hmm. You have a red eye." med ett brett leende. Det visade sig en ögoninfektion, något som jag tror jag varit skonad från tidigare(?). Nästa attack: förkylning. Från superfin form (har typ sprungit en mil varje vardag sen jag skrev sist) till halskoma. Inte ens en massa te och gröna smoothies hjälper.
Ja, det är ett annat liv just nu. Det enda roliga jag hann att hitta på i helgen var att åka till en hippiemarknad ute i förorterna med några kompisar. Det var i alla fall avkopplande och man träffade väldigt mycket intressant och vänligt folk. Killen som sålde honungsrostade nötter noterade att jag var ny på marknaden och lyckades kränga på mig en påse. Coolast med marknaden var nog några gamla ståfiler som samlade på riktigt gamla grunkor. Alltså typ urgamla skyltar, muttrar, verktyg, löständer - you name it, they have it! Och allt med en liten rostig charm. Nästa gång jag åker dit ska jag ta med kameran.
Vi avslutade med en öl på det lokala "hotellet" (det står hotell men det finns inga rum). För den som är intresserad blev jag upplyst om att "hotellet" tydligen var stället där John Butler Trio började uppträda innan de blev kända.
Nä, jag ska göra ett kvällsryck med exjobbet också. En klasskompis till mig hade facebook-statusen "ÄR civilingenjör" nu, höjde motivationen 159% för att komma dit också.
Peace!
fredag 20 augusti 2010
måndag 16 augusti 2010
Och nu har jag en modell..
Förlåt om jag bedrar och vilseleder med titeln. Den är långt ifrån så upphetsande som ett universum av möjligheter erbjuder. Vissa av er tänkte säkert "mm, visst!" , andra "vad intressant!" och kanske en tredje "äntligen! det har han verkligen förtjänat!". För de två första så kommer jag göra er besvikna. Med närmare eftertanke kanske nummer tre också. Fast jag gillar omtanken.
Det jag försöker säga är att jag har nu, ungefär halvvägs igenom exjobbet lyckats spotta ut en modell som jag ska försöka använda. Jag tänker inte försöka förklara den här för det hade varit ett spektakulärt sätt att begå bloggsjälvmord (i min åsikt). Men alla gillar bilder. Så jag kastar in en bild istället. Här är en bild.
Det jag försöker säga är att jag har nu, ungefär halvvägs igenom exjobbet lyckats spotta ut en modell som jag ska försöka använda. Jag tänker inte försöka förklara den här för det hade varit ett spektakulärt sätt att begå bloggsjälvmord (i min åsikt). Men alla gillar bilder. Så jag kastar in en bild istället. Här är en bild.
lördag 14 augusti 2010
Internet!
Så äntligen, efter typ 3 månaders väntan, en massa strul har vi äntligen fått ADSL till lägenheten! Det betyder att jag kommer ha lättare att vara inloggad på skype och min hemtelefon (046 260 11 71) funkar igen! Woho!
fredag 13 augusti 2010
Kaffe å sånt
Något som jag inte har nämnt är mitt projekt "Hejdå kaffe!". Det är inne i sin tredje fas nu. Låt mig förklara. I några svaga stunder då jag tyckte att exjobb var otroligt segt (jmf: plötsligt bullbak under tentaperiod, ökat YouTube-begär vid städdags) läste jag lite om effekterna av kaffe. Resultaten av forskningen är ju inget revulotionerande eftersom effekterna av koffein inte skiljer sig nämnvärt från andra droger. Vad det betyder i praktiken är att drogen i början ger ett tillskott (rus, vakenhet, dimma) med påtaglig effekt. Men vad som händer efter det är att kroppen anpassar sig, minskar sin produktion av egna substanser och anpassar sig helt enkelt till ett kontinuerligt tillskott av drogen. Resultatet är ett beroende, olika starkt beroende på drogens styrka. För en heroinberoende kan abstinensen uttrycka så starkt att den ger fysiska besvär (diarré, kramper, sömnlöshet) medans den vane kaffedrickaren känner nedsatt vakenhet och prestationsförmåga. Drogen är alltså bara ett medel för att komma tillbaka till 'normala förhållanden' eller i fallet med kaffe; prestationsförmågan och vakenhetsnivån som du har om du inte förser dig med ett dagligt intag av kaffe.
Därmed föddes projektet "Hejdå kaffe!" vilket är svårt av mer än ovanstående anledning. Min passion för kaffe är stor och den dagliga koppen, luta sig tillbaka i sin fotölj och kolla igenom vad som händer under dagen är en sån vanesak nu. Det hjälper inte heller att man sitter på ett kontor med kaffemaskiner som som spottar ur sig 100-tals koppar färskt kaffe varje dag. (Not: bryggkaffet hemma är sååå mycket godare än här nere där man dricker skarpt pressat/maskinerat alt. snabbkaffe)
Fas 1: Minska intaget från 3-5 koppar till 1 morgonkopp och en efter-lunch-kopp.
Kommentar: Fas 1 var inte så farligt, morgonkaffet är godast och ger mest effekt. De andra antar jag var för att det var gott.
Fas 2: En morgonkopp + svart te
Kommentar: Det här var svårare. Kanske för att det inföll samtidigt som jag hade en ehm.. 'sen' vecka. Resultatet var katastrofdålig produktivitet, existensiella grubblerier och återfall.
Inget kaffe på morgonen...
Fas 3: Inget kaffe, bara svart te.
Kommentar: Här är jag nu. Det går hyffsat men det blir i snitt 6-7 stora koppar te per dag.
Fas 4: Te på förmiddagen, bara vatten på eftermiddagen.
Fas 5: Frihet!
Andra saker jag grubblat lite över är tidseffektivitet. I början av min vistelse här nere hade jag problem med att hinna med allt vad skola/jobb hette och ändå ha lite fritid om dagarna. Jag väljer att inte acceptera det slö-svensson vardagsliv som man ser titt som tätt (och som jag själv gjort mig skyldig till tidigare) där måndag till fredag är en kontinuerlig cykel av
sömn - transport till jobb - jobb - transport hem - laga mat - träna/korsord/titta på tv - sömn
Jag tror många upplever att det inte finns utrymme för så mycket mer, att när alla nödvändiga delar är gjorda så är det dags att gå att lägga sig? Är man nöjd med den livsstilen, så visst, det funkar ju. Men är det verkligen att leva? Jag tycker det är en tragisk bild av ett liv. Det är som att alla människor är ett verktyg i ett samhälleigt maskineri. Ännu mer tragiskt är det när människor sliter så mycket om veckorna så det enda de orkar med under helgen är att vila så de orkar en ny vecka. Jag tror vi förlorar våra innersta värderingar och behov i ett sånt samhälleigt kretslopp men det är en annan femma.
Tillbaka till tidseffektivitet. Jag analyserade mina egna dagar, vad jag spenderade tid på. Jag hittade några stora tidstjuvar: transport, träning och mat. Jag bor ca 4-5 km från där jag jobbar. Den totala tiden för att ta sig dit (vänta på transport, transportmedel 1, väntan, transportmedel 2, gång) kunde ta allt mellan 35 och 60 minuter. Så jag började fundera lite på det. Några gånger tar det alltså kortare tid att gå till jobbet än att åka spårvagn/buss. Det betalar jag för övrigt 700:-/månaden för att göra. Cykel: 15 minuter, Springa: 25. Dessutom kände jag att jag tränade alldeles för sällan. Så vad händer om jag slår ihop dessa och springer till och från jobbet istället så ofta jag kan? Givet att det är en vanlig kontorsdag som jag hade tänkt att träna på, besparar mig denna enkla förändring ca 2 timmar och sparar mig 25:- per dag. 2 timmar per dag, 5 dagar i veckan, 46 arbetsveckor på ett år betyder att 460 frigjorda timmar eller mätt i dagar (16 vakna timmar på en dag) ~ 29 dagar. Resultatet: nästan en månad per år mer fri tid och kontinuerlig daglig motion. Notera att den som känner att cykla en mil om dagen är motion nog frigör ännu mer tid. Något värt att ändra sin livsstil för?
Vad gällde mat så fanns det två delar som tog upp tid. Den första var lunch på jobbet. Om jag inte tog med lunch och gick ut för att äta tog det uppskattningsvis 1,5 h i snitt varje gång. Där får man dock räkna bort sparad tid istället för att laga mat och ta med sig vilket leder in på nästa del. Laga mat på kvällen. Nu skiljer sig ju detta på vad man har för kriterier på sin mat. För mig duger inte makaroner och falukorv. Smaklöst och näringsfattigt. Men att göra någonting mer sofistikerat tar också längre tid. Hypotesen var dock att göra en större mängd av en rätt inte är proportionellt mot tiden som det tar att göra den. Exempel: Jag lagar maträtt A, två portioner. Det tar 30 minuter. Hypotesen säger att göra 4 portioner av A inte tar 60 minuter utan kortare tid.
Det är ganska självklart att det blir på detta sätt. Men skit samma. Taktiken att alltid laga 4 eller mer portioner föddes och det funkar faktiskt bra. Tidsbesparingen märks avsevärt. Problemet i Australien är att frysboxar är bihang till kylskåp och i princip aldrig fristående. Men i Sverige är det bara en fråga om att ha många matlådor, inte ha massa grejer liggande i frysen och istället ha en kontinuerlig ruljans.
Jag finslipar på ramverket för exjobbet nu med inspiration från allt jag läst de senaste 12 veckorna. Det är inte lätt att begränsa sig men Håkans ord om att jag kommer dö som en gammal bekymrad man innan jag färdigställer detta projektet om jag inte drar en gräns någonstans verkar skrämmande. Jag drar en gräns någonstans, problemet är att den är helt slumpmässig. Det finns inga riktlinjer i det jag gör. Vilse i min lilla båt i ett hav av information. Håkans illustration är verkligen "spot on" av vad livet som exjobbare känns som.
Därmed föddes projektet "Hejdå kaffe!" vilket är svårt av mer än ovanstående anledning. Min passion för kaffe är stor och den dagliga koppen, luta sig tillbaka i sin fotölj och kolla igenom vad som händer under dagen är en sån vanesak nu. Det hjälper inte heller att man sitter på ett kontor med kaffemaskiner som som spottar ur sig 100-tals koppar färskt kaffe varje dag. (Not: bryggkaffet hemma är sååå mycket godare än här nere där man dricker skarpt pressat/maskinerat alt. snabbkaffe)
Fas 1: Minska intaget från 3-5 koppar till 1 morgonkopp och en efter-lunch-kopp.
Kommentar: Fas 1 var inte så farligt, morgonkaffet är godast och ger mest effekt. De andra antar jag var för att det var gott.
Fas 2: En morgonkopp + svart te
Kommentar: Det här var svårare. Kanske för att det inföll samtidigt som jag hade en ehm.. 'sen' vecka. Resultatet var katastrofdålig produktivitet, existensiella grubblerier och återfall.
Inget kaffe på morgonen...
Kommentar: Här är jag nu. Det går hyffsat men det blir i snitt 6-7 stora koppar te per dag.
Fas 4: Te på förmiddagen, bara vatten på eftermiddagen.
Fas 5: Frihet!
Andra saker jag grubblat lite över är tidseffektivitet. I början av min vistelse här nere hade jag problem med att hinna med allt vad skola/jobb hette och ändå ha lite fritid om dagarna. Jag väljer att inte acceptera det slö-svensson vardagsliv som man ser titt som tätt (och som jag själv gjort mig skyldig till tidigare) där måndag till fredag är en kontinuerlig cykel av
sömn - transport till jobb - jobb - transport hem - laga mat - träna/korsord/titta på tv - sömn
Jag tror många upplever att det inte finns utrymme för så mycket mer, att när alla nödvändiga delar är gjorda så är det dags att gå att lägga sig? Är man nöjd med den livsstilen, så visst, det funkar ju. Men är det verkligen att leva? Jag tycker det är en tragisk bild av ett liv. Det är som att alla människor är ett verktyg i ett samhälleigt maskineri. Ännu mer tragiskt är det när människor sliter så mycket om veckorna så det enda de orkar med under helgen är att vila så de orkar en ny vecka. Jag tror vi förlorar våra innersta värderingar och behov i ett sånt samhälleigt kretslopp men det är en annan femma.
Tillbaka till tidseffektivitet. Jag analyserade mina egna dagar, vad jag spenderade tid på. Jag hittade några stora tidstjuvar: transport, träning och mat. Jag bor ca 4-5 km från där jag jobbar. Den totala tiden för att ta sig dit (vänta på transport, transportmedel 1, väntan, transportmedel 2, gång) kunde ta allt mellan 35 och 60 minuter. Så jag började fundera lite på det. Några gånger tar det alltså kortare tid att gå till jobbet än att åka spårvagn/buss. Det betalar jag för övrigt 700:-/månaden för att göra. Cykel: 15 minuter, Springa: 25. Dessutom kände jag att jag tränade alldeles för sällan. Så vad händer om jag slår ihop dessa och springer till och från jobbet istället så ofta jag kan? Givet att det är en vanlig kontorsdag som jag hade tänkt att träna på, besparar mig denna enkla förändring ca 2 timmar och sparar mig 25:- per dag. 2 timmar per dag, 5 dagar i veckan, 46 arbetsveckor på ett år betyder att 460 frigjorda timmar eller mätt i dagar (16 vakna timmar på en dag) ~ 29 dagar. Resultatet: nästan en månad per år mer fri tid och kontinuerlig daglig motion. Notera att den som känner att cykla en mil om dagen är motion nog frigör ännu mer tid. Något värt att ändra sin livsstil för?
Vad gällde mat så fanns det två delar som tog upp tid. Den första var lunch på jobbet. Om jag inte tog med lunch och gick ut för att äta tog det uppskattningsvis 1,5 h i snitt varje gång. Där får man dock räkna bort sparad tid istället för att laga mat och ta med sig vilket leder in på nästa del. Laga mat på kvällen. Nu skiljer sig ju detta på vad man har för kriterier på sin mat. För mig duger inte makaroner och falukorv. Smaklöst och näringsfattigt. Men att göra någonting mer sofistikerat tar också längre tid. Hypotesen var dock att göra en större mängd av en rätt inte är proportionellt mot tiden som det tar att göra den. Exempel: Jag lagar maträtt A, två portioner. Det tar 30 minuter. Hypotesen säger att göra 4 portioner av A inte tar 60 minuter utan kortare tid.
Det är ganska självklart att det blir på detta sätt. Men skit samma. Taktiken att alltid laga 4 eller mer portioner föddes och det funkar faktiskt bra. Tidsbesparingen märks avsevärt. Problemet i Australien är att frysboxar är bihang till kylskåp och i princip aldrig fristående. Men i Sverige är det bara en fråga om att ha många matlådor, inte ha massa grejer liggande i frysen och istället ha en kontinuerlig ruljans.
Jag finslipar på ramverket för exjobbet nu med inspiration från allt jag läst de senaste 12 veckorna. Det är inte lätt att begränsa sig men Håkans ord om att jag kommer dö som en gammal bekymrad man innan jag färdigställer detta projektet om jag inte drar en gräns någonstans verkar skrämmande. Jag drar en gräns någonstans, problemet är att den är helt slumpmässig. Det finns inga riktlinjer i det jag gör. Vilse i min lilla båt i ett hav av information. Håkans illustration är verkligen "spot on" av vad livet som exjobbare känns som.
onsdag 11 augusti 2010
Grattis!
Idag fyller min bror Eric 21 år! Grattis brorsan! Hoppas du får en bra och avslappnande födelsedag!
Kuriosa: Att fylla 21 år i Australien är "den stora dagen". Inte för att något speciellt händer (som t.ex. i Amerika där man inte längre behöver skaffa falskleg för att köpa alkoholhaltiga drycker) utan bara för att landet är fyllt av ex-britter/irländare/etc som har annamat mycket amerikansk kultur.
Kuriosa: Att fylla 21 år i Australien är "den stora dagen". Inte för att något speciellt händer (som t.ex. i Amerika där man inte längre behöver skaffa falskleg för att köpa alkoholhaltiga drycker) utan bara för att landet är fyllt av ex-britter/irländare/etc som har annamat mycket amerikansk kultur.
torsdag 5 augusti 2010
Status quo
Kom tillbaka till Melbourne sent på söndag kväll efter en helg spenderat i soliga och varma Brisbane. Var en väldigt skön omväxling men det gör nästan vädret i Melbourne ännu mer deprimerande. Hade på sätt och vis vant mig vid 10 grader, inget dagsljus och ännu mindre sol.
Men jag ska inte klaga, dagarna i Brisbane var väldigt sköna. Helgen spenderade jag med Anna och Sofia (som också pluggar till BI) och som numera jobbar som interns för Philip Chun i Brisbane. Eller vi tjuvstartade på torsdagen med att se 'Inception'. En av de bättre filmerna jag sett på senaste tiden, tvingade verkligen maskineriet att dra runt kugghjulen. Kan varmt rekomenderas om du har 100 kronor som du verkligen vill bränna. Fredagen var tanken att gå ut någonstans men slutade i vin-dimma efter att Annas flatmate plockat fram plommonvin framåt småtimmarna.. Blev taxi hem till hostelet efter det..
Vaknade runt lunch dagen efter. Slog på telefonen som började ringa omedelbart. Detta var lite för mycket för min halvfungerande hjärna som blev larvigt rädd innan jag svarade. En dusch senare kom Sofia och plockade upp mig och vi gick till någon kinamarknad (tror jag, det såg så ut) där vi mötte Anna. Mest roligt var nog de asiatiska kvinnorna som satt bakom varje stånd. Om det finns någon motsats till entusiasm, så var de denna personifierad. På eftermiddagen fixade vi lite grejer till att grilla och naturligtvis regnade det de 20 minutrarna som vi faktiskt körde grillen.
Innan vi gav oss ut på nattliga äventyr lyckades vi boka in klättring kl 08.30 på söndag morgon. Just då verkade det som en skitbra idé. Det jag borde gjort var en uppskattning av vilka typer av akvititer som jag vanligtvis gör 8.30 på söndagmornar. Den listan hade blivit ganska kort. Uppskattningsvis 95% spenderas i ett lägre medvetet tillstånd.
Jag vaknade i ett ryck av panik när alarmet gick på söndag morgon. Jag hade ingen aning om var jag var. Av min orienteringsförmåga att döma hade jag förmodligen sovit ungefär 1-2 timmar. Ugh. Jag satte mig på sängkanten och kollade över havet av kläder och prylar på golvet. Var ingen överdriven entusiasm jag kände över det stundande projektet. Efter ett par minuter började jag rafsa ihop grejerna likt utspridda löv över en liten trädgård. Som tur var lyckades högen få plats i min lilla väska och en stund senare gjorde jag min väg mot utgången.
Uppskattningen att det skulle ta mig 30 minuter till andra sidan floden var optimistisk. Men jag lyckades i alla fall ta mig dit och bestiga "berget". Med krampande ben var jag ganska villig att ge upp halvvägs. Jag kunde verkligen inte hitta en väg upp. Men av någon anledning gav jag mig fan på det och några skrapsår senare var jag uppe!
Efter klättringen hade vi en välförtjänt brunch och föll uttröttade ner på en solig gräsmatta i Brisbane och sov en timma..
-----------
Senaste veckan har varit tillbaka till verkligheten nere i Melbourne. Vad gäller exjobbet känns det som jag gått in i en vägg. Tur att min handledare kommer tillbaka från semester imorgon, för det är inte mycket som händer dessa dagar. Det känns som jag hakar upp mig på detaljer och gör dem till små forskningsprojekt i sig. Jag kanske borde bli forskare istället?
Jag funderar på om jag ska sikta på Melbourne Marathon som går i oktober. Tummade ju med Mats att vi skulle göra Stockholm Maraton tillsammans men jag antar att jag blev ursäktad från det!
Nu är jag för trött för att komma på vad det var jag skulle skriva om så jag tar det imorgon på kontoret där jag ändå inte vet vad jag ska göra...
/ Uffe
Men jag ska inte klaga, dagarna i Brisbane var väldigt sköna. Helgen spenderade jag med Anna och Sofia (som också pluggar till BI) och som numera jobbar som interns för Philip Chun i Brisbane. Eller vi tjuvstartade på torsdagen med att se 'Inception'. En av de bättre filmerna jag sett på senaste tiden, tvingade verkligen maskineriet att dra runt kugghjulen. Kan varmt rekomenderas om du har 100 kronor som du verkligen vill bränna. Fredagen var tanken att gå ut någonstans men slutade i vin-dimma efter att Annas flatmate plockat fram plommonvin framåt småtimmarna.. Blev taxi hem till hostelet efter det..
Vaknade runt lunch dagen efter. Slog på telefonen som började ringa omedelbart. Detta var lite för mycket för min halvfungerande hjärna som blev larvigt rädd innan jag svarade. En dusch senare kom Sofia och plockade upp mig och vi gick till någon kinamarknad (tror jag, det såg så ut) där vi mötte Anna. Mest roligt var nog de asiatiska kvinnorna som satt bakom varje stånd. Om det finns någon motsats till entusiasm, så var de denna personifierad. På eftermiddagen fixade vi lite grejer till att grilla och naturligtvis regnade det de 20 minutrarna som vi faktiskt körde grillen.
Innan vi gav oss ut på nattliga äventyr lyckades vi boka in klättring kl 08.30 på söndag morgon. Just då verkade det som en skitbra idé. Det jag borde gjort var en uppskattning av vilka typer av akvititer som jag vanligtvis gör 8.30 på söndagmornar. Den listan hade blivit ganska kort. Uppskattningsvis 95% spenderas i ett lägre medvetet tillstånd.
Jag vaknade i ett ryck av panik när alarmet gick på söndag morgon. Jag hade ingen aning om var jag var. Av min orienteringsförmåga att döma hade jag förmodligen sovit ungefär 1-2 timmar. Ugh. Jag satte mig på sängkanten och kollade över havet av kläder och prylar på golvet. Var ingen överdriven entusiasm jag kände över det stundande projektet. Efter ett par minuter började jag rafsa ihop grejerna likt utspridda löv över en liten trädgård. Som tur var lyckades högen få plats i min lilla väska och en stund senare gjorde jag min väg mot utgången.
Uppskattningen att det skulle ta mig 30 minuter till andra sidan floden var optimistisk. Men jag lyckades i alla fall ta mig dit och bestiga "berget". Med krampande ben var jag ganska villig att ge upp halvvägs. Jag kunde verkligen inte hitta en väg upp. Men av någon anledning gav jag mig fan på det och några skrapsår senare var jag uppe!
Efter klättringen hade vi en välförtjänt brunch och föll uttröttade ner på en solig gräsmatta i Brisbane och sov en timma..
-----------
Senaste veckan har varit tillbaka till verkligheten nere i Melbourne. Vad gäller exjobbet känns det som jag gått in i en vägg. Tur att min handledare kommer tillbaka från semester imorgon, för det är inte mycket som händer dessa dagar. Det känns som jag hakar upp mig på detaljer och gör dem till små forskningsprojekt i sig. Jag kanske borde bli forskare istället?
Jag funderar på om jag ska sikta på Melbourne Marathon som går i oktober. Tummade ju med Mats att vi skulle göra Stockholm Maraton tillsammans men jag antar att jag blev ursäktad från det!
Nu är jag för trött för att komma på vad det var jag skulle skriva om så jag tar det imorgon på kontoret där jag ändå inte vet vad jag ska göra...
/ Uffe
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)