Kaffe å sånt

Något som jag inte har nämnt är mitt projekt "Hejdå kaffe!". Det är inne i sin tredje fas nu. Låt mig förklara. I några svaga stunder då jag tyckte att exjobb var otroligt segt (jmf: plötsligt bullbak under tentaperiod, ökat YouTube-begär vid städdags) läste jag lite om effekterna av kaffe. Resultaten av forskningen är ju inget revulotionerande eftersom effekterna av koffein inte skiljer sig nämnvärt från andra droger. Vad det betyder i praktiken är att drogen i början ger ett tillskott (rus, vakenhet, dimma) med påtaglig effekt. Men vad som händer efter det är att kroppen anpassar sig, minskar sin produktion av egna substanser och anpassar sig helt enkelt till ett kontinuerligt tillskott av drogen. Resultatet är ett beroende, olika starkt beroende på drogens styrka. För en heroinberoende kan abstinensen uttrycka så starkt att den ger fysiska besvär (diarré, kramper, sömnlöshet) medans den vane kaffedrickaren känner nedsatt vakenhet och prestationsförmåga. Drogen är alltså bara ett medel för att komma tillbaka till 'normala förhållanden' eller i fallet med kaffe; prestationsförmågan och vakenhetsnivån som du har om du inte förser dig med ett dagligt intag av kaffe.

Därmed föddes projektet "Hejdå kaffe!" vilket är svårt av mer än ovanstående anledning. Min passion för kaffe är stor och den dagliga koppen, luta sig tillbaka i sin fotölj och kolla igenom vad som händer under dagen är en sån vanesak nu. Det hjälper inte heller att man sitter på ett kontor med kaffemaskiner som som spottar ur sig 100-tals koppar färskt kaffe varje dag. (Not: bryggkaffet hemma är sååå mycket godare än här nere där man dricker skarpt pressat/maskinerat alt. snabbkaffe)

Fas 1: Minska intaget från 3-5 koppar till 1 morgonkopp och en efter-lunch-kopp.
Kommentar: Fas 1 var inte så farligt, morgonkaffet är godast och ger mest effekt. De andra antar jag var för att det var gott.

Fas 2: En morgonkopp + svart te
Kommentar: Det här var svårare. Kanske för att det inföll samtidigt som jag hade en ehm.. 'sen' vecka. Resultatet var katastrofdålig produktivitet, existensiella grubblerier och återfall.

Inget kaffe på morgonen...

Fas 3: Inget kaffe, bara svart te.
Kommentar: Här är jag nu. Det går hyffsat men det blir i snitt 6-7 stora koppar te per dag.

Fas 4: Te på förmiddagen, bara vatten på eftermiddagen.

Fas 5: Frihet!

Andra saker jag grubblat lite över är tidseffektivitet. I början av min vistelse här nere hade jag problem med att hinna med allt vad skola/jobb hette och ändå ha lite fritid om dagarna. Jag väljer att inte acceptera det slö-svensson vardagsliv som man ser titt som tätt (och som jag själv gjort mig skyldig till tidigare) där måndag till fredag är en kontinuerlig cykel av

sömn - transport till jobb - jobb - transport hem - laga mat - träna/korsord/titta på tv - sömn

Jag tror många upplever att det inte finns utrymme för så mycket mer, att när alla nödvändiga delar är gjorda så är det dags att gå att lägga sig? Är man nöjd med den livsstilen, så visst, det funkar ju. Men är det verkligen att leva? Jag tycker det är en tragisk bild av ett liv. Det är som att alla människor är ett verktyg i ett samhälleigt maskineri. Ännu mer tragiskt är det när människor sliter så mycket om veckorna så det enda de orkar med under helgen är att vila så de orkar en ny vecka. Jag tror vi förlorar våra innersta värderingar och behov i ett sånt samhälleigt kretslopp men det är en annan femma.

Tillbaka till tidseffektivitet. Jag analyserade mina egna dagar, vad jag spenderade tid på. Jag hittade några stora tidstjuvar: transport, träning och mat. Jag bor ca 4-5 km från där jag jobbar. Den totala tiden för att ta sig dit (vänta på transport, transportmedel 1, väntan, transportmedel 2, gång) kunde ta allt mellan 35 och 60 minuter. Så jag började fundera lite på det. Några gånger tar det alltså kortare tid att gå till jobbet än att åka spårvagn/buss. Det betalar jag för övrigt 700:-/månaden för att göra. Cykel: 15 minuter, Springa: 25. Dessutom kände jag att jag tränade alldeles för sällan. Så vad händer om jag slår ihop dessa och springer till och från jobbet istället så ofta jag kan? Givet att det är en vanlig kontorsdag som jag hade tänkt att träna på, besparar mig denna enkla förändring ca 2 timmar och sparar mig 25:- per dag. 2 timmar per dag, 5 dagar i veckan, 46 arbetsveckor på ett år betyder att 460 frigjorda timmar eller mätt i dagar (16 vakna timmar på en dag) ~ 29 dagar. Resultatet: nästan en månad per år mer fri tid och kontinuerlig daglig motion. Notera att den som känner att cykla en mil om dagen är motion nog frigör ännu mer tid. Något värt att ändra sin livsstil för?

Vad gällde mat så fanns det två delar som tog upp tid. Den första var lunch på jobbet. Om jag inte tog med lunch och gick ut för att äta tog det uppskattningsvis 1,5 h i snitt varje gång. Där får man dock räkna bort sparad tid istället för att laga mat och ta med sig vilket leder in på nästa del. Laga mat på kvällen. Nu skiljer sig ju detta på vad man har för kriterier på sin mat. För mig duger inte makaroner och falukorv. Smaklöst och näringsfattigt. Men att göra någonting mer sofistikerat tar också längre tid. Hypotesen var dock att göra en större mängd av en rätt inte är proportionellt mot tiden som det tar att göra den. Exempel: Jag lagar maträtt A, två portioner. Det tar 30 minuter. Hypotesen säger att göra 4 portioner av A inte tar 60 minuter utan kortare tid.

Det är ganska självklart att det blir på detta sätt. Men skit samma. Taktiken att alltid laga 4 eller mer portioner föddes och det funkar faktiskt bra. Tidsbesparingen märks avsevärt. Problemet i Australien är att frysboxar är bihang till kylskåp och i princip aldrig fristående. Men i Sverige är det bara en fråga om att ha många matlådor, inte ha massa grejer liggande i frysen och istället ha en kontinuerlig ruljans.

Jag finslipar på ramverket för exjobbet nu med inspiration från allt jag läst de senaste 12 veckorna. Det är inte lätt att begränsa sig men Håkans ord om att jag kommer dö som en gammal bekymrad man innan jag färdigställer detta projektet om jag inte drar en gräns någonstans verkar skrämmande. Jag drar en gräns någonstans, problemet är att den är helt slumpmässig. Det finns inga riktlinjer i det jag gör. Vilse i min lilla båt i ett hav av information. Håkans illustration är verkligen "spot on" av vad livet som exjobbare känns som.